Månadsarkiv: juni 2012

Ett naturens mirakel i Zemio

Detta bildspel kräver JavaScript.

De ligger uppradade tätt bredvid varandra på skötbordet, inlindade i stora, klumpiga, färgglada tyger. De ser ut som fågelungar i små varma bon. Vågnålen visar att de endast väger lite drygt ett mjölkpaket vardera. Mamman ligger fortfarande kvar på det hårda födselbordet, trött och sliten efter nattens hårda arbete.

Bredvid bordet står två stolta undersköterskor, även de med trötta ögon efter en hel natts arbete. Även om de är vana att jobba på natten har just den här natten varit alldeles speciell. Det var nämligen inte två barn i Aishas mage som de först trodde, utan fyra! Första fyrlingarna i Zemio, ett naturens mirakel!

Undersköterskorna berättar ivrigt och i mun på varandra om hur natten förlöpte om och om igen. Hur de trodde att det aldrig skulle sluta ploppa ut barn från kvinnan, hur de efter att den tredje pojken var född fortfarande kände fötter där inne. De trodde inte det var sant. De hade ju ingen aning om att det var fyra stycken som gömde sig där inne i livmodern.

Ryktet går snabbt och snart har hela Zemio, och säkert även alla som bor i en rejäl radie runt omkring byn, fått reda på den mirakulösa nyheten. Fyrlingar i Zemio, fantastiskt! Och lika snabbt står de utanför vår BB-avdelning och försöker få sig en skymt av de fyra små mirakelpojkarna.

För att skydda de små från nyfikna bakteriebärare får det gamla och nu oanvända operationsrummet fungera som privatrum för Aisha och hennes små pojkar. Vi ber sjukhusvakten sätta sig utanför dörren och hindra folkstormningen. Bredvid honom är det någon som ställer en liten skål som snart fylls med mynt och sedlar av olika valörer. Alla vill hjälpa och gratulera den nya fyrlingsmamman, tillika tiobarnsmamman – hemma väntar nämligen maken redan med sex barn.

Vi sätter nål och ordnar med sonder, ett verkligt precisionsarbete på dessa små varelser. Vi väger, mäter och räknar på hur mycket mjölkersättning vi behöver ge – för Aisha har ingen mjölk, inte en enda droppe.

I en gryta med vatten över öppen eld värmer vi upp steril sockerlösning för att inte kyla ner barnen när vi ger dem vätska direkt i blodet. Vi bygger en afrikansk kuvös med hjälp av kylklampar som vi fyller med hett vatten och virar in tillsammans med tre av de små pojkarna till ett enda stort knyte. Den fjärde får ligga på Aishas bröst för att få värme av henne och för att, trots mjölkbristen, amma, så att mjölkproduktionen stimuleras.

Vi gör upp ett schema så att alla får ligga hos mamma och ett annat schema för matning. Det krävs bara lite fantasi och uppfinningsrikedom för att konstruera en provisorisk neonatalavdelning.

Nästa morgon möts jag av en stark och ganska söt doft då jag kommer in i rummet. Aisha ligger på sängen och de fyra små ligger som inlindade kåldolmar vid fotändan. Det stiger en strimma rök från golvet under sängen, precis under fyrlingarna, och rökstrimman letar sig sakta och snirklande upp mot taket.

Aisha berättar att det är rökelse som bringar tur till de nyfödda pojkarna, det är en gammal tradition bland Peuhl, nomadfolket som Aisha och hennes familj tillhör. Jag ler, nickar förstående och undrar samtidigt om kniven jag hittade under fyrlingarnas madrass igår även den är till för att bringa tur? Hon förklarar skrattandes att den enbart är till för att skala och preparera manioken till kvällsmat.

Under eftermiddagen nästa dag blir jag plötsligt anropad på radion av barnmorskan, en av de fyra har plötsligt blivit väldigt dålig. Han är blek, andas oregelbundet, magen är alldeles uppblåst och det är blodstänk i avföringen.

Vi hinner precis ge honom antibiotika innan han säger adjö och lämnar jordelivet och sina tre bröder. Komplikationer är vanliga när man föds för tidigt, det inte alltid som allt har utvecklats klart i kroppen, hemma hade vi kanske kunnat hjälpa honom men här har vi inga resurser att göra avancerad kirurgi på för tidigt födda barn.

En dryg vecka har nu gått sedan de fyra pojkarna såg dagens ljus och jag hälsade tidigare idag på pojkarnas far, Aishas make. Det visade sig vara en lång och ståtlig man med ljusbrun hy, höga kindben och med ett stort leende fyllt av reklamvita tänder.

Han var klädd i en lång vit särk och bar en brunrutig peuhl-sjal virad om huvudet. Han var precis lika vacker som sin fru. Med en tydlig stolthet berättade han att de just har slaktat tre oxar där hemma och att de skall fira fyrlingarna. Ett naturens mirakel som verkligen är värt att fira. Fira och hylla brodern som bara blev tre dagar gammal och trillingarna som lever och nu ammar bröstmjölk med stor aptit.

Annonser