Pest eller kolera

Den lilla pojken ligger utslagen på sängen, han andas snabbt och hjärtat pumpar frenetiskt, det är Erik, pojken jag skrev om i förra inlägget.

Han kom tillbaka till sjukhuset idag, några dagar tidigare än planerat. Han blev buren hit av sin mamma eftersom han inte längre kan gå. Han är uttorkad, har feber och ingen ork alls, han har samma apatiska blick som för en månad sen och är samma utmärglade lilla kille. Svårt att tro att det är samma Erik som gladde alla i sin väg med sitt leende innan vi skrev ut honom för en vecka sen.

Som om han inte vore tillräckligt drabbad redan har han nu fått malaria. Livet är inte alltid rättvist. Parasiten har förstört så många av hans röda blodkroppar så att hans blodvärde är så lågt att jag inte förstår hur han fortfarande kan vara vid liv. Han andas väldigt snabbt och hans hjärta slår på tok för fort. Erik behöver blod – och det behöver han nu!

Att hitta en villig och lämplig blodgivare är dock en svettig kamp när man är på ett sjukhus på centralafrikanska landsbygden. Det finns ingen blodbank och många är rädda för att ge blod – även om det gäller livet på ens egen son eller dotter. Jag tror att rädslan grundar sig i okunskap: man är rädd att själv bli allvarligt sjuk och samtidigt rädd för att få reda på sin egen hiv-status. 

Vi kör till det kongolesiska flyktinglägret precis i utkanten av Zemio, där Erik bor. Största chansen att hitta en villig blodgivare är inom familjen och eftersom det är bråttom har vi inte tid att vänta på att Eriks mamma ska gå hela vägen hem till flyktinglägret och tillbaka igen till sjukhuset. Det skulle ta hela dagen. Två av Eriks mostrar följer med oss i bilen tillbaka till sjukhuset. Nu gäller det att någon av dem har en matchande blodgrupp. Det visar sig att båda har det men problemet är att den ena visar sig vara hivpositiv och den andra smittad med syfilis. Det är som att välja mellan pest eller kolera.

Erik ligger fortfarande utslagen i sängen. Han andas snabbt och hans hjärta pumpar frenetiskt.  Blodet droppar i maklig takt från påsen som hänger på droppstativet bredvid sängen. Nu är det bara att hålla tummarna för Erik och hoppas att blodet han får inte kommer för sent samt att tacka en av våra lokala barnmorskor som hade rätt blodgrupp och erbjöd sig som frivillig blodgivare när hon såg Erik och hörde om de blodval vi hade att erbjuda.

Annonser

Om Läkare Utan Gränser

Läkare Utan Gränser är en medicinsk, humanitär organisation som räddar liv och lindrar nöd där vi behövs mest. Visa alla inlägg av Läkare Utan Gränser

3 responses to “Pest eller kolera

  • Gunnar Westling

    En berättelse som berör… Ni läkare och annan sjukvårdspersonal som hjälper till i behövande länder är värda allt beröm!

  • Camilla

    Tack för lokala barnmorskor:-)
    //Camilla

  • Ulla-Britt Dagom

    Hej!

    Jag är full av beundran , det är inte bara att rekvirera blod från blodcentralen då man behöver.

    Hoppas det går bra för Erik,

    Min sjuksköterskesjäl ropar” åk i väg och hjälp till!!!” Tyvärr tror jag att min ålder kan lägga hinder i vägen.

    Ulla Britt Dagom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: