Olika destinationer

Boguila från ovan!

Boguila från ovan!

En svettdroppe rinner ner längs min tinning och stannar när den når hakan. Det är varmt trots att klockan bara klättrat över niostrecket. Benen känns tunga och huvudet likaså. Till ett dovt och ganska rogivande motorsurr slocknar jag direkt i flygplansstolen innan planet ens hunnit lyfta från Boguilas dammiga landningsbana. Jag är trött, både fysiskt och mentalt. Den här dagen har jag längtat efter. Jag ska på semester.

Att arbeta i fält är utmanande, spännande och ofta väldigt tillfredställande. Men det kan också vara otroligt frustrerande, påfrestande och helt enkelt fysiskt och psykiskt utmattande. Utan att man riktigt är medveten om det tär livet i Boguila på krafterna. Vi lever relativt isolerat med begränsade möjligheter till privatliv och att fritt röra på sig som man vill som man är van vid hemma. Det internationella teamet här i Boguila består av tio personer med olika yrken som behövs för att sjukhuset ska gå runt. Dessa tio personer lever man tillsammans med i princip dygnet runt under ganska annorlunda och krävande förhållanden.
Även arbetet på sjukhuset kan vara väldigt utmattande, tröttsamt och slitigt, men samtidigt alldeles, alldeles underbart! Långa nattjourer och mycket jobb är jag van vid hemifrån men den mentala påfrestningen här är helt annorlunda. Det är svårt att se barn dö. Det är svårt att se människor med olika missbildningar som man aldrig tidigare sett, den ena värre än den andra. Det är svårt att se sår som är så fula att enda lösningen är att ta bort kroppsdelen de sitter på.

Igår kväll när jag gick sista jouren innan ledigheten kom det in en kvinna som för en månad sedan haft ett epileptiskt anfall och haft oturen att landa med båda händerna i den öppna elden. Det var knappt att man kunde se att det var ett par händer längre. Ena underarmsbenet var helt blottat från armbågen ner till handleden där handen fortfarande satt kvar som en svart sårig klump. Händerna och underarmarna var totalt förstörda och för henne finns det ingen annan utväg än amputation. Den lukten och synen kommer jag aldrig att glömma.

Vi flyger över ett torrt och ganska platt landskap. Där nere finns ett nät av små stigar som leder mellan pittoreska byar med hyddor av lera och små åkerplättar runt omkring. En lerfärgad flod slingrar sig genom lanskapet i ett ormliknande mönster. Här och där skymtar rök som stiger mot himlen och avslöjar att det faktiskt finns liv där nere.

Jag vaknar först när hjulen slår i den ojämna och grusiga landningsbanan. Det är ännu varmare nu. Jag är yrvaken, svettig och vet inte var vi är. Flygplansdörren öppnas bakom mig och en kvinna blir buren ombord på en bår. Hon gråter. Två hårt åtstramande bandage är lindade runt ena vaden och lite högre upp på låret. Någon berättar att hon har blivit skjuten i benet och nu ska föras till ett av Läkare Utan Gränsers sjukhus där hon kan bli opererad. Kulan har träffat lårbenet. Hennes ansiktsuttryck avslöjar att det gör ont. Hon har fått smärtlindring både som tabletter och som injektion. Men hon har även en annan smärta som varken stillas av tabletter eller injektioner. Hennes femåriga son överlevde inte det väpnade överfallet. Den smärtan kan man inte operera bort.

Efter ännu ett lyft och en landning är vi båda framme i huvudstaden där vi båda landar som transit till nästa destination. Kvinnan ska vidare till sjukhuset i Paoua för att bli opererad och jag till Kameruns Atlantkust för att vila upp mig tillsammans med pojkvännen.

Om Läkare Utan Gränser

Läkare Utan Gränser är en medicinsk, humanitär organisation som räddar liv och lindrar nöd där vi behövs mest. Visa alla inlägg av Läkare Utan Gränser

7 responses to “Olika destinationer

  • Bengt Kristiansson

    Hoppas ni får den sköna semester som du så väl behöver!

  • Bo Ek

    Mina ögon tåras av din berättelse, hoppas du får en skön semester med din pojkvän det är du värd.

  • Katarina

    Hurra för dig Anna! Är det någon som har sagt till dig att du är grym och helt bäst? Nu gör jag det. Må så gott vid havet och ta hand om dig och Martin. Kram k

  • Asta theodorsd

    Hej Anna!
    Hvor er det vildt at læse hvad du oplever. Og fantastisk godt skrevet (som jeg forstår det 😉
    Du er sej.
    Held og lykke med dit arbejde og god velfortjent ferie!
    Klem, Asta

  • Kay

    Du är helt fantastisk. Glöm inte att ta hand om dig själv mitt i allt elände. Kramar till dig ❤

  • åke johansson

    följer med stort intresse alla dina rapporter och instämmer med de andra ha en bra ledighet. bengt k. är väl min kurskamrat, barnläkare med aganistan-förflutet

  • Rani

    Alla ni som jobbar där ute runt om i världen som läkare eller har en annan vårdtitel!!! Ni är helt underbara att ni vågar, orkar vill och kan!!
    Ert mod och er styrka skulle fler ha!!
    Tack för att ni finns!!!
    Ni har. Ett extra stort hjärta och ett mod utan dess like!
    Lycka till med allt!!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: