Biten av Afrika

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det kliar lite på ryggen, precis under högra skulderbladet. Jag kliar. Känner en liten bula, verkar vara en finne. Skriver vidare på min medicinska rapport som ska skickas till huvudstaden som vanligt varje månad. Rapportskrivande är inte min grej, jag vill hellre vara på sjukhuset, önskar att jag kunde kila ut ur rummet precis som ödlan som nyss satt här jämte mig.
Boguila har ett rikt och färgglatt djurliv, men det är få av djuren som når över ankelhöjd. Överallt kilar det runt små fredliga och ganska så trevliga ödlor. De ses klättrandes på sjukhusväggarna, i sängarna på intensivvårdsavdelningen, i soffgruppen på terrassen och på skrivborden på vårt kontor. De finns överallt men är helt harmlösa. Till Boguilas andra harmlösa djur hör vackra fjärilar, långa och tjocka tusenfotingar, spensliga gräshoppor, små snabba möss, långsamma och illgröna leguaner och små söta geckos.
Sen har vi de mindre trevliga och potentiellt farliga djuren, som jag skulle klara mig rätt bra utan. Här finns små och stora skorpioner, giftiga ormar i regnbågens alla färger, rabiesfladdermöss, giftspindlar, killer bees eller afrikanska honungsbin, och givetvis den välkända anopheles-myggan som sprider dödlig malaria.
Nu i torrperioden bränner man gräs för att ge plats åt ny vegetation när regnet återkommer och för att undgå en annars säker död flyr ormar och andra otäckingar sina gömställen i det brinnande gräset. Så därför ser vi nu fler och fler patienter med orm- och skorpionbett på sjukhuset.
Det kliar igen och jag kliar tillbaka, hårdare denna gång. Kulan går sönder och jag är nu helt övertygad om att det är en finne. Tills jag ser vad kulan innehåller, en vitaktig grynig sörja som vid närmare beskådning visar sig vara massa små ägg. Ägg som, om de hade fått lov att sitta kvar, hade utvecklat sig till larver, i min hud! Läskigt!
Det här var mitt första möte med Cordylobia anthropophaga, eller putziflugan, en fluga som har den dåliga vanan att lägga ägg i kläder som hänger på tork under den afrikanska solen. Om man inte stryker kläderna ordentligt kan dessa ägg sen komma över till människan och äggen kläckas till larver i huden. Läbbigt men ofarligt.
Och till sist så har vi de djuren med de högfrekventa ljuden . Vad vore den afrikanska natten utan syrsornas rogivande men ibland öronbedövande läte. De låter så mycket så de hörs hela vägen till Göteborg när jag skypar med min pojkvän. Hundar ylar och skäller, tuppar gal, getter bräker och kor råmar. Men förutom det konstanta bakgrundsljudet från syrsorna och husdjurens läten somnar jag varje kväll till ljudet av fladdermöss som huserar mellan mitt inner- och yttertak. De fladdrar runt och ger ifrån sig ett högfrekvent ljud. Ibland väcks jag av att en ödla ramlar ner från sin sovplats och med en duns slår i innertaket. Sen kilar den i väg med snabba krafsande steg över det tunna vindsgolvet. Detta potpurri av mer eller mindre högljudda djur gör den afrikanska natten till en enda stor exotisk kakofoni. Det är fantastiskt att lyssna till och dessutom äter både ödlor och fladdermöss, Cordylobia anthropophaga.

Om Läkare Utan Gränser

Läkare Utan Gränser är en medicinsk, humanitär organisation som räddar liv och lindrar nöd där vi behövs mest. Visa alla inlägg av Läkare Utan Gränser

6 responses to “Biten av Afrika

  • åke johansson

    en kul rapport med mycket igenkännade. hoppas finnen lämnat dig. detta får mig att minnas en Camerounresa mot Bertoua o Y-de. vi rastade hos ngr lutheraner, holländare o schweizare, som hade ett febersjukt barn med massor av utslag, var ingen barnsjukdom, utan på sjukhuset plockade man ca 200 finnar. stryckjärnet kom nog fram då! Finns det amerikanska kirurger kvar i Bougila? På förlossningen omskar de pojkarna och gjorde hål i öronen på flickorna-kanske lever traditionen kvar. bland alla kryp,njut av goda frukter. Papaya med citron på frukostbordet och mango och gyayava när den alltför korta säsongen flyter förbi, och att du charmas av de röda sölnedgångarna (ökensand)

  • Madelene

    Uii, äckligt!!

  • Ina Romano

    Jag tycker om att läsa vad du skriver.Kommer aldrig att få se Afrika Är för gammal att resa så långt men jag stöder ert arbete som jag beundrar mycket.HA DET BRA OCH VAR RÄDD OM DIG.

  • Mary Mama kubwa

    Hujamboj! Sijambo!Jag har bott i Afrika (Tanzania och Liberia) nästan hela -80 talet och känner igen det du skriver. Ödlan på bilden är en kameleont! I Tanzania utanför mitt köksfönster i ett limeträd såg jag oftast kameleonter som ”sniglade” fram och ögonen for åt alla håll och kanter. Ha de gott i ”Mitt Afrika!”

  • Bo Ek

    Härlig berättelse.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: