Nyår i torrperioden

Bomullsskörd i Boguila.

Bomullsskörd i Boguila.

Mellandagarna var lugna på sjukhuset. Förutom att patienterna hellre höll sig hemma och firade jul med familjen än kom till sjukhuset, så var, och är det fortfarande, skördetid vilket gör att man inte har tid att lämna åkrarna för att gå till sjukhuset förrän man är riktigt sjuk. Bomullsskörden är i full gång och nästan dagligen ser man barn och vuxna i alla åldrar gå förbi sjukhuset med gigantiskt stora korgar, fulla med vit bomull, som de bär på huvudet. Det är imponerande hur barn så unga som fem år kan balansera en korg som nästan är större än dem själva utan att tillsynes behöva koncentrera sig särskilt mycket.

Vi är nu mitt i torrperioden och eftersom malariamyggor trivs vid vatten innebär det att malariafallen blir färre och färre på sjukhuset. Dessvärre ökar hjärnhinneinflammationerna under torrperioden, eftersom slemhinnorna i näsan blir för torra för att skydda mot bakterier, och det är en minst lika farlig sjukdom.

På julaftonsmorgon kom en pappa med sin tioåriga son till sjukhuset. Pappan bar sin son i famnen för han var så dålig att han inte kunde gå själv, han var medvetslös och krampade. Hans tillstånd var så dåligt att jag knappt trodde han skulle överleva den kommande timmen. Han andades oregelbundet och för varje andetag trodde jag att det var hans sista. Vi lyckades stilla hans kramper med mediciner men det dröjde inte länge förrän han krampade igen. Efter analys av hans ryggmärgsvätska kunde vi konstatera att han hade en hjärnhinneinflammation, vilket är en mycket allvarlig och livshotande sjukdom.

Hans lungor lät som en hel bubblande kemifabrik och det var troligtvis där infektionen hade börjat. Han fick omedelbart en bred antibiotisk behandling, men jag hade inte mycket hopp om att det skulle gå vägen. Efter knappa tre månader på sjukhuset tyckte jag mig känna igen uttrycket i hans ansikte, uttrycket från en som redan har gett sig av till andra sidan.

Den här historien skulle ha kunnat sluta som så många andra på sjukhuset här i Boguila, att pojken hade kommit för sent och att hans liv inte gick att rädda. Men det här är inte en av de historierna. Det här är solskenshistorien om en tioårig pojke som var livshotande sjuk när han medvetslös bars in på sjukhuset av sin pappa på julaftonsmorgonen och en vecka senare, på nyårsaftons morgon, kunde skrivas ut och själv gå de 25 kilometrarna hem till byn för att fira nyår med sin familj. Det finns dagar då man tvekar på vad man egentligen gör här nere. Det här var inte en sådan dag.

Gott nytt år till er alla, men allra mest gott nytt år till Justin, 10 år från byn Boaya i västra Centralafrikanska republiken.

Om Läkare Utan Gränser

Läkare Utan Gränser är en medicinsk, humanitär organisation som räddar liv och lindrar nöd där vi behövs mest. Visa alla inlägg av Läkare Utan Gränser

19 responses to “Nyår i torrperioden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: